top of page

Vad är Semantic Information Architecture?

  • Skribentens bild: Anders Fransson
    Anders Fransson
  • 4 juni
  • 2 min läsning

En struktur som döljer det svåra, men bevarar förståelsen


I förra delen skrev jag om frågan jag fick från en kund: “Behöver vi verkligen informationsmodellera allting? Google verkar ju klara sig ändå.

Det jag försökte visa då och som jag vill utveckla nu, är att det inte handlar om att modellera allt.


Det handlar om att modellera det som betyder något och att göra det på ett sätt som faktiskt går att använda, utan att verksamheten fastnar i tekniken.

Det är det jag valt att kalla Semantic Information Architecture, SIA. En arkitektur som översätter i stället för att styra. SIA är inte en modell, inte en metod och inte en lösning. Det är ett sätt att tänka, en arkitekturprincip. Den bygger på en enkel men kraftfull idé. Verksamheten jobbar med begrepp, systemet tolkar betydelsen.


Det innebär att vi kan fånga begrepp på det språk som redan används i vardagen och länka dessa begrepp till standardiserade strukturer. Då görs information sökbar, spårbar och återanvändbar utan att vi behöver bygga om strukturerna i databaserna.

 

Den synliga och den dolda strukturen

Tänk dig två nivåer:


Semantic Information Architecture isberg med dold och synlig nivå

  1. Synlig nivå:

Här finns begrepp som “elev”, “ansökan”, “ärende” och “insats”. Det är verksamhetens språk, det man känner igen och kan prata om.


  1. Dold nivå:

Här finns det som systemet behöver för att förstå vad ett begrepp faktiskt betyder. Inte bara som ord, utan som funktion i sammanhanget. Det är detta som gör att olika system kan samarbeta även om de använder olika uttryckssätt. Med denna arkitektur kan en dataplattform verka självständigt, även när den hanterar komplex information från många olika håll. Det är därför du inte ska modellera för struktur, du ska modellera för användning. Det stora skiftet är inte tekniskt. Det handlar om hur vi tänker.


  • Vi slutar modellera för att skapa ordning.

  • Vi börjar modellera för att skapa användning.


Det gör att vi slipper modellera allt och kan fokusera på det som skapar värde i stället. På så sätt undviker vi att fastna i dokument och modeller som ingen använder. Vi döljer det svåra, men bevarar förståelsen.


I nästa blogg tänker jag visa hur denna arkitektur används i praktiken, med exempel från ett strategiarbete där verksamheten jobbar som vanligt, medan strukturen gör jobbet i bakgrunden. Men redan nu kan du fundera på:

Vad i din organisation är värt att modellera, inte för ordningens skull utan för att det ska gå att använda?

bottom of page